Lida - Paradiset - Handen

Förra helgen var jag ute med Friluftsfrämjandet och vandrade. Vi gick mellan Lida och Handen med övernattning i Paradiset ca 3,2 mil totalt. Det är etapp 5 & 6 på Sörmlandsleden.
Vi hade det bästa tänkbara vädret och sällskapet var toppen. Vi var en mix av damer och herrar i olika åldrar, det är nästan det som gör det extra roligt. Alla kommer in med olika erfarenheter och vanor. Någon hade vandra jätte mycket i hela Sverige, någon hade precis varit en bit upp på Kebnekajse men hade inte så mycket vana utöver det och så jag som mest är ute själv och strosar men som gärna vill öva på att göra längre vandringar.

Dag ett på väg till Paradiset gick vi en liten avstickare från Sörmlandsleden via Pålamalm som har en av det största åsgropen i Sverige med ett djup på 31 meter. Det är Sveriges största dödisgrop som inte är fylld med vatten. Jag hade ingen aning om att dessa gropar ens existerade eller att vissa sjöar finns på grund av detta fenomen.

Branten för att komma upp ur gropen igen :)

Dag två på väg till Rudan, Handen gick vi också en avstickare och denna gången upp på Tornberget som ligger 111 meter över havet och är Södertörns högsta punkt. Tidigare, innan all skog vuxit upp och när det fanns ett torn på berget hade man en utsikt över havet och öarna i Haninge skärgård.

Jag skulle verkligen vilja vandra i Norge. Jag vill se alla deras vackra vyer över berg, dal och fjordar. Ett mål längre fram i tiden.

Det finns inte så mycket mer att säga om denna vandring mer än att hur trött jag än var i fötter och kropp när jag kom hem på söndagen så var jag totalt utvilad i huvudet. Naturen ger mig ro och speciellt när vi har dessa vackra höstar.

 Morgonen är frisk och vacker vid Paradiset. 

Skogen i mitt hjärta

Igår blev en heldag i skogen. 

Att vara ute i naturen är lugnande och inspirerande. 

Först var det två timmar med Friluftsfrämjandet och familjemulle, jag är hjälpledare just nu och tänkte bli ledare i vår 😊🌲

Sedan jag bytte jobb för 1,5 år sedan så har jag verkligen saknat att få arbeta med barn, så det här är verkligen härligt! Speciellt när familjerna och barnen kommer med samma intresse, att vi får vara ute och upptäcka - lära oss av naturen. 

Sen kom en vän förbi och vi utforskade de 10km runt sjön Getaren. Det var en härlig promenad/klättring. För att sedan, nästan hemma få njuta av bästa utsikten och lite fika. 

Jag älskar det här sättet att umgås med nära och kära. Kostar ingenting och man kan prata hur mycket som helst eller bara vara tysta. 💚

Små val är viktiga

Är ledig två dagar för att sen jobba i helgen. Vaknade imorse och var seg som tusan. Det var grått ute dessutom. Jag hade ju tänkt att åka till landet. Hmm... Vill jag? Orkar jag? Har jag lust att åka?  

Ringde mormor och frågade om vädret. Hon sa att det var strålande  ☀️ ! 

Då vände det direkt! Bara att ha bestämt mig gjorde mig glad.  Tänk vad ett beslut kan förändra ens sinnesstämning. 

Väl ute på landet är det precis som jag vet att det är, lugnt, tyst och vackert. 💛  

Jag valde rätt! 😊 

Gick till växthuset och plockade in tomater till lunchen. Hur fantastiskt är det inte att vi kan odla vår egen mat? Älskart! 

Havet är en annan favoritplats. Så enkelt att bara sitta där. 

Lugnt sinne

Att vakna, höra regnet mot fönstret och vet att man får vända på sig och somna om. Den känslan! Det är helg, jag är ledig, inget planerat och sinnet är lugnt. Vaknar utvilad. Härligt när allting får ta sin tid. 

Det blev en gråmulen dag men med varma vindar och friskluft som blåser omkring en. Lite pyssel hemma och sedan ut på en härlig lång promenad med mamma. Det är ett härligt sätt att umgås. Man kan prata med varandra det finns inget "jag ska bara" som tar upp ens tid, sådant som gör att man kanske inte lyssnar riktigt noga. Men här på våra promenader kan vi bara fokusera på varandra. Men det är tillåtet att det blir tyst, ibland kan en tystnad när man är tillsammans med någon annan vara guld värt. Det är en konst och betyder mycket (för mig i alla fall) att två personer kan umgås och det får vara tyst.

Jag och en vän har ett uttryck, att vi är osociala tillsammans. Man kanske inte är på humör för att gör något men man gör gärna det där ingenting tillsammans med någon annan. 

Sensate tiden har jag även hittat tillbaka till min systemkamera. Det går lite i vågor mina olika intressen. Just nu är kameran uppe mycket. Mobiltelefonen i all ära, jag tar mycket bilder med den, men det är en annan känsla att ta en bild med systemkameran. Och sådana här dagar tycker jag ger ett underbart ljus. 

Jag gillar att fotografera växtligheten, det finns så mycket fina färger och kontraster. 

Avstressande och träning i ett

Naturen fortsätter att bjuda på sin bästa sida. I all stress man kan känna på jobb eller fritid så har jag nu hittat en sak som hjälper mig varva ner och komma hem med en helt annan sinnesstämning. 

Jag har köpt en cykel! Så nu ska det cyklas till och från jobbet, målet är iaf 2 gånger i veckan :) 

Jag blir så glad när jag har tränat, jag orkar mer på jobbet, maten smakar bättre och det blir lättare att se positivt på saker. 

Då det är en mtb så vill jag även ut i skogen, ut på stigarna och bara försöka bli ett med naturen. Med betoning på försöka. :) ja jag är nybörjare i den här sporten, men det verkar som att de flesta blir fast när det väl börjar och filmen som snurrar i mitt huvud handlar om hur jag susar fram på stigarna och bara njuter, där allting är möjligt. Ja det är något med skogen som gör så att allt blir lätt och jag kan börja undra vad man stressar för. 

En av vägarna till jobbet bjuder på denna härliga utsikt! 🚲🌲😅

Andningspaus

Nu är det den tiden på året när det börjar vara varmt ute fast det är mulet, när jag kan gå ut (gärna i skogen), ta ett andetag och känna hur lugnet sakta infinner sig. Jag älskar det! Jag kan koppla bort allting när jag går/står/sitter i en skog. 

Det är grönt överallt och knoppar och blommor byter av varandra, den ene vissnar när något annat tar fart. Jag tycker det är mäktigt hur allting bara händer. 

Ser ni också en elegantgubbe på bilden ovan? 🐘🌿

Känslor tillsammans

Vad ser du - en tråkig grå dag eller en vacker bild?

En vän uppmärksammade mig igår på en känsla som jag kan känna igen mig i mycket väl. En känsla att man ibland har dagar som är lite gråare och att våga visa dom dagarna också. 

Idag syns vi mycket på olika sociala medier och vad väljer vi att visa? Jo oftast det glada, lyckade (eller ibland misslyckande men med ett gott skratt), vi visar upp och får världen att tro att allt är tipptopp jämt. Jag kan iallafall säga att så är det för mig, för vem skulle vilka se mig dom dagar jag brister ut i gråt för minsta lilla för jag egentligen är sönderstressad? Vem vill se ett blekt, pluffsigt och nyvaket ansikte med ringar under ögonen? Ja jag känner inte för att lägga ut det iallafall. Jag vill visa upp min roliga, vackra och inspirerande sida. Vem vill inte det? Men vad är det vi förväntar oss att få tillbaka? 

Att då bli påmind av vänner och andra att tala om att man haft en sådan dag, det är att visa att vi inte är ensamna. Det är det som gör mig starkare, att känna att jag inte är ensam. Sen handlar det om att tala om det, att våga visa och tillåta oss att ibland ha dessa dagar, att vi tillexempel inte kör slut på oss i hetsen att lägga upp den bästa bilden i sociala medier. Sen självklart ska man bara lägga ut saker man själv trivs med att dela med sig av. Vissa lägger aldrig ut och vissa oftare, det är upp till var och en. Vi är alla olika. 

Jag har börjat försöka njuta av dessa stunder när jag låter tankarna fladdra fritt och jag kan vara vem jag vill, leva hur jag vill, koppla bort omvärlden för en stund. 

Ibland kommer jag tillbaka och är lycklig, när jag kommit till insikt att bara jag kan bestämma över mitt liv - hur jag vill leva och utvecklas. Men ibland kommer jag tillbaka och känslan är ledsam. Dom stunderna när jag bara hittar motgångar till allt jag vill göra. Då är det viktigt att inte fastna i dessa tankar. Men bra att kännas vid dom, vad är det som gör att dom dyker upp?  

Det kan bara jag svara på. 💚

Jag väljer från och med nu att stanna upp. Se vad som döljer sig bakom det gråa. Jag kan bara utgå från marken och om jag tittar noga så kommer det upp nytt liv där det en gång bara var en tät halvdöd barrskog. Häftigt vad naturen kan förändras. Då kan jag med! 

Blunda - Andas in - Andas ut

Vad hör du? 

Jag njuter av fågelkvitter och prasslande löv under fötterna. Hur jag kan fantisera om att ljudet från bilarna långt där borta är havet. Hur jag ser allt det gröna som försiktigt tränger sig upp. 

Skogen vaknar till liv. Jag vaknar till liv. Sakta lämnar jag den mörka vintern bakom mig. 

Färgskalan visar vår

Fick ett infall och gjorde några glittriga armband häromdagen. Jag gillar när jag har tiden att bara sitta och låta tiden flyga förbi. Att sitta och pyssla blir för mig som terapi, jag tänker på allt och ingenting. Underbart! 🙏🏻 

Den blev härliga färger med känsla av vår. 

Den gröna skalan är min favorit :) 

Kika gärna in på min facebookgrupp: Vildäng eller gå in och följ på Instagram: vild_ang 

Företagande

Vildäng är mitt företag som jag startade för att kunna arbeta inom event och projektledning. Jag har haft det på is ett tag medans jag gjort annat men nu mjukstartar jag upp det igen.  Jag använder det nu även till att sälja mina alster som jag pysslar ihop hemma. Jag gör det på min fritid och för att jag tycker det är kul 😃 Även ett bra sätt att komma i gång med bokföring igen, färska upp minnet i lagom takt. 

Är man nyfiken på mer kan man gå med i gruppen Vildäng på facebook eller följa på Instagram under Vild_ang 😊