När är tiden att göra vad jag vill och när ska jag göra det jag måste och behöver?
Så länge jag kan minnas har jag gjort det jag velat, valt skola som jag vill gå i, fritidsintressen, jobb och utbildningar. Det har gjort att jag mått bra och tyck livet varit skoj och som jag vill. Nu har jag tagit mig an en lång och krävande utbildning till förskollärare, någonting som varit på gång länge, men om jag ska vara ärlig har jag nog varit rädd för dessa studier - inte redo. Men nu har det snart gått ett år på utbildningen och det känns fortfarande bra.
Men en annan känsla som nu väcks inom mig är just denna möjlighet att gör det jag vill i livet. Jag ser människor som släpper jobb och boende för att åka och segla för hela slanten, vänner som flyttar till andra sidan jorden och närmar sig att leva det liv de känner att vi människor borde leva. Ett liv med medmänniskor, hjälpsamma och närvarande. Men här hemma känns det som vi fortfarande lever efter vårt egna schema hela tiden, sitter med våra telefoner och är allmänt ensamma och ser inte människorna omkring oss. Antalet grupper på socialmedier med målet att stötta en annan människa eller bara visa att vi inte är ensamma med våra problem, att ingen är ensam. Men att det också finns människor omkring oss som vill glädjas med dig i din lycka ❤
När jag hade ett fast jobb (nu tjänstledig ifrån) som jag hade goda möjligheter att vara ledig ifrån och lite bättre ekonomi än nu som student, då hade jag ingen inspiration att göra någonting. Nu när jag studerar och har jag mer tid att planera som jag vill och att tänka och fundera. Men jag är också mer låst av seminarium och ekonomi än man kan tro. Men jag har så mycket inspiration inom mig som bubblar och vill ut! Saker som jag vill upptäcka och göra.
Vad vill livet uppnå med att inspirera mig när jag ändå är så låst? Jag kan ju inte vänta med allting tills jag studerat klart om 2,5 år!?
En vän till mig sa att, när jag tog steget att börja studera så öppnade jag troligen upp mig själv för förändringar, jag släppte på någonting inom mig och lät livet komma in. Men hur ska jag leva efter mig själv och min vilja men ändå så som samhället (tyvärr) är uppbyggt?
Skogen ger mig lugn och ro och är ett av de ställen där jag känner mig helt fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar